Att vara anhörig

anhoriga2-900px

Anhöriga är jätteviktiga
Upplysta och engagerade anhöriga eller närstående är en oerhörd tillgång för den som lider av bipolär sjukdom. Men även det bästa kan bli det godas fiende. Det gäller att finna en balans med ett lagom stort deltagande; det är inte bra med kritiska, fientliga eller överbeskyddande nära.

Många anhöriga och närstående till personer som har en bipolär sjukdom är skickliga på att upptäcka tidiga symtom och sedan hantera den uppkomna situationen. Andra är så pressade av händelseutvecklingen att de har svårt att vara tillräckligt kyliga för att kunna fungera som objektiva iakttagare. De som är närstående har ovärderliga möjligheter att göra iakttagelser som leder till att nya sjukdomsperioder upptäcks tidigt, men de står också mitt uppe i en känslostorm och i betydande svårigheter.

Några grundläggande tips
Som anhörig till en person som har en bipolär sjukdom handlar det om att samtidigt inta två positioner.

  • Man ska under de symptomfria perioderna behandla den drabbade som vilken frisk människa som helst. Det innebär att man reagerar på t.ex. känsloutbrott och orättvisa kommentarer så som man reagerar på sådant från andra människor. Det innebär också att man kan ha dispyter på ett normalt sätt.
  • Men samtidigt måste man vara beredd att snabbt upptäcka det som kan vara ett sjukdomssymptom, och ta upp det på ett sakligt sätt och då följa väl uppgjorda rutiner.

De som lyckas bäst med det, är de som under symptomfria perioder lever i ett känslomässigt klimat som inte är särskilt intensivt.

Men det här är inget som är lätt, ingen kan undvika att göra fel, eller att hamna i situationer där känslorna tar överhanden. Ofta blir det en lärotid som kan bli både lång och slitsam. Det är bra att lära sig mycket om sjukdomen, för att ha en chans att dra en klar och bestämd skiljelinje mellan den person som man står nära och hens sjukdom. Det är viktigt att lära sig vad man ska göra i olika stadier av sjukdomen.

Vid nya sjukdomsperioder är det bra att bete sig ganska så stereotypt, enligt i förväg utstakade rutiner. Det är en stor fördel om man har kommit överens om vilka rutiner som ska följas i olika situationer. Under tider då den sjuke är fri från symptom gäller inte dessa rutiner. Då är det viktigt att leva ett normalt liv, men det är viktigt att försöka undvika sådant som kan utlösa nya perioder.

I familjeterapi betonas vikten av normaliserat ”emotionellt klimat” i hemmet, framför allt genom förbättrad konflikthantering, kommunikation och tolerans. Det är aldrig bra att använda sjukdomen som slagträ vid konflikter. Likaså är det viktigt att skilja på sak och person. Det är ju beteende och händelser till följd av sjukdomen som oftast orsakar problemen. I strävan att förbättra kommunikationen hemma kan man arbeta med att bättre uttrycka positiva känslor, lyssna aktivt på varandra, uttrycka önskemål på ett positivt sätt.

Eventuell kritik ska riktas mot specifika beteenden, inte som personliga attacker. Just detta är svårt eftersom den som har sjukdomen, kan gå till allvarliga personangrepp på grund av sitt mående.

Anhörigutbildning
För att få ytterligare kunskap om den bipolära sjukdomen och hur andra hanterar liknande situationer så kan en anhörigutbildning för närstående som lever med personer som har bipolär sjukdom vara bra att genomföra. IBIS anordnar sådana utbildningar några gånger per år. Om du är intresserad av en sådan utbildning, kan du anmäla ditt intresse genom att klicka här.