Samsjuklighet

bipolar-sjukdom-900px

Det är inte ovanligt att det kan finnas en samsjuklighet med andra diagnoser. Samsjuklighet betyder samtidig förekomst av en eller flera andra diagnoser eller problemområden i samband med den primära diagnosen bipolär sjukdom. Detta är inte ovanligt. Differentialdiagnos med ångesttillstånd (GAD), ätstörning, personlighetsstörning (Borderline), ADHD/ADD eller missbruk är vanligt och bör därför noga utredas. En differentialdiagnos är en process som undersöker och eliminerar alla de möjliga orsakerna till en rad symtom i syfte att komma fram till en diagnos och en behandling. Har man sin primärdiagnos som bipolär så utgår behandlingen mot denna och därefter behandlas den sekundära diagnosen.

Det är inte ovanligt, om inte medicinen fungerar mot dina symptom, att man har en felaktig diagnos eller ytterligare en diagnos. Därför är det viktigt att utesluta eller finna liknade eller tänkbara diagnoser.

Alkohol och droger: De vanligaste psykiska störningarna i hela befolkningen, oavsett om det finns ett missbruk eller inte, är ångest och depression, men människor med ett missbruk får i ännu högre grad sådana problem. Många former av missbruk, exempelvis av alkohol eller cannabis, kan i sig ge ångest och depressionsproblem.

Cirka 40 procent av patienterna inom psykiatrin har någon form av missbruksproblem, men i vissa grupper med allvarliga psykiska sjukdomar är problemen ännu större, exempelvis för dem med bipolär sjukdom eller schizofreni. I den gruppen löper hälften av dem risk att utveckla ett missbruk. Ofta har de psykiatriska problemen funnits där innan missbruket började. Alkohol är den vanligaste drogen.

Ångest: Ångest innefattar ett brett spektrum av känslor alltifrån ängslan och oro till fruktan och panik. Vanligen tillkommer kroppsliga symtom som tecken på autonom överaktivitet, (t.ex. andnöd, hjärtklappning, svettning, yrsel, illamående), samt olika tecken på muskulär anspänning (t.ex. tremor, rastlöshet, värk, trötthet).

Paniksyndrom: En panikattack är en plötslig våg av rädsla eller obehag. Vanliga symtom är hjärtklappning, andnöd, svettning och yrsel, ofta förknippat med rädsla att bli galen eller att man drabbats av allvarlig sjukdom . Agorafobi: Agorafobi är en rädsla för eller undvikande av platser som det kan vara svårt att fly från eller där det inte går att få hjälp i händelse av en panikattack. Upp till 75% av de som drabbas av panikångest kommer, som en följd, även att drabbas av agorafobi.

Social fobi: Social ångest innebär en handikappande rädsla för kritik eller negativ bedömning från andra, en rädsla för att bete sig på ett sätt som andra ska uppfatta negativt. Rädslan kan röra både prestationssituationer som att tala inför grupp och mindre målinriktade sociala situationer som att inleda och upprätthålla en konversation, att tala med en auktoritetsperson eller att äta med andra.

Generaliserad ångest: Generaliserad ångestsyndrom (GAD)karakteriseras av ihållande och överdriven ångest och oro. Ångesten upplevs som okontrollerbar. Oron kretsar kring arbete, pengar, familj etc. Den konstanta anspänningen leder till sömnstörning, irritabilitet, muskulära smärtor eller magbesvär. De senare symtomen leder ofta patienten till upprepade besök inom primärvården. Om oron är knuten till att få panikattacker eller att göra fel i sociala situationer rör det sig inte om generaliserad ångest utan istället om paniksyndrom respektive social fobi.

Tvångssyndrom: Tvångssyndrom karakteriseras av att en tanke med ett obehagligt innehåll väcker starkt obehag. Personen med tvångssyndrom försöker hantera obehaget genom en ritual som syftar till att neutralisera ångesten. Vanligt förekommande är tankar om att skada någon annan, tankar om att bli nedsmutsad eller smittad av sjukdom. Den drabbade har insikt i det orimliga i tankarna och ritualerna, vilket i sin tur leder till stark skam och att man gör allt för att dölja sitt tillstånd.

Depression: Den egentliga depressionsepisoden är det man vanligen menar när man kliniskt talar om en depression. Centrala symtom vid egentlig depression är nedstämdhet och nedsatt lust och intresse för saker och aktiviteter som vanligen intresserar. Melankoli är en särskild form av egentlig depression som är viktig att känna igen, då tillståndet alltid kräver aktiv behandling form av läkemedel eller elbehandling (ECT). Den egentliga depressionsepisoden kan vara en engångsföreteelse men det vanliga är att den återkommer och då kallas den för unipolärt syndrom.

Dystymi: Ett annat depressivt syndrom är dystymi. Dystymi kan beskrivas som en mera kronisk, fluktuerande depression, oftast med mindre uttalade symtom än vid den egentliga depressionsepisoden. Besvären har många gånger startat i sena tonåren och patienterna kan te sig dystra, negativa och ångestfyllda, inte sällan med en tendens till att ge utryck i kroppsliga symtom.

Personlighetsstörning diagnos och symptom: Patienter med borderline är ofta impulsiva, intensiva och emotionellt instabila. De har inte sällan en negativ inre bild av sig själva, och deras bild av människor i deras nära omgivning tenderar att skifta mellan svart och vitt. Deras humör är ofta snabbt svängande, känslorna tenderar att bli intensiva, de triggas igång väldigt lätt och omgivningen kan ha svårt att förstå borderline-patientens reaktionsmönster. Självskadebeteende, självmordsförsök och samsjuklighet med till exempel depression, ätstörning, missbruk och ångestsjukdomar är vanligt.

ADHD/ADD/DAMP: ADHD/ADD karaktäriseras av problem inom tre områden: uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. I Skandinavien används begreppet DAMP om det finns betydande problem med motoriken. Hyperaktiviteten brukar försvinna med åren och finns hos den vuxne kvar som en känsla av inre rastlöshet, medan uppmärksamhet och impulsivitet brukar finnas kvar och vara det som ställer till problem.

Schizofreni: Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni, vilket egentligen är beteckning för en grupp psykiatriska sjukdomstillstånd. Insjuknandet sker i vuxen ålder, ofta i 20-30-årsåldern och kan medföra livslång funktionsnedsättning, med varierande grad av hjälpbehov. Ibland ses också nedsatt psykisk funktion redan före själva insjuknandet. Psykos innebär nedsatt realitetsprövning, ofta med samtidiga hörselhallucinationer och förvrängda sinnesintryck. Nedsatt realitetsprövning leder till vanföreställningar och försämrad social funktion. Hallucinationerna vid schizofreni är vanligen för hörsel, med en eller flera kommenterande röster.