Mani eller hypomani

bipolar-sjukdom-900px

Ordet manisk förkommer ofta i dagligt tal och betecknar oftast en person som gör något med frenetisk entusiasm eller med fokuserad energi. Det är inte ovanligt att ordet mani förkommer när någon är smått uppjagad och återkommer till samma mening eller annan upprepning. Det som är gemensamt för alla dessa situationer är energi. Man är en energisk person som under kortare perioder eller tillfällen ofta gör saker snabbt, talar intensivt och yvigt, men betyder det då att man är manisk?

Många menar att när man är manisk så ökar kreativiteten och skapandekraften, detta är absolut sant, men hur blir det långsiktiga resultatet? Även droger och alkohol anses av många vara en viktig del i skapandeprocessen men även dessa kraftfulla stimuli är bara kortvariga och slutar allt för ofta i katastrof.

Ofta hämmas människors sociala aktivitet av emotionella reaktioner som genans, skam och skuld. Sådana reaktioner förhindrar ganska effektivt sociala övertramp, och beteendet hålls inom socialt accepterade ramar. Vid mani utlöses inte dessa bromsande emotioner och beteendet blir hämningslöst. Förolämpande kommentarer, sexuella utspel och annat uppseendeväckande och frånstötande beteende blir lätt en del av den maniska symtombilden. Det är därför ofta svårt att återknyta kontakter efter en mani. Den som är manisk riktar också ofta hård kritik mot andra. Kritiken kan vara ganska så pricksäker och t.o.m. briljant. Samtidigt är förmågan att granska sig själv kritiskt kraftigt nedsatt på ett sätt som kan te sig paradoxalt.

Den självkritiska medvetenheten styrs hos oss människor av känsloreaktioner som fokuserar uppmärksamheten till negativa sidor i det egna beteendet. När sådana emotioner inte utlöses och initiativen kring tänkbara handlingsalternativ inte kan bromsas normalt, kan man heller inte granska sig själv. Förmågan till självinsikt blir minimal. Egna fel och brister förnekas och tanken att man kan vara sjuk blir svår att acceptera. För att en period ska kunna rubriceras som manisk, måste den leda till en klart nedsatt funktionsförmåga.

En manisk period utvecklas som regel successivt. Först märks en stegrad entusiasm och energi som är svår att skilja från det som är normalt. Från den lätta hypomana överaktiviteten utvecklas så en klar mani. I början av perioden, innan överaktiviteten drivits till extrem nivå, kan patienten uppleva tillståndet som mycket positivt, med stegrad självkänsla och känsla av lycka och upprymdhet. Men på ett senare stadium av en svår mani brukar upplevelser av kaos ta överhanden med känslor av rädsla och nedstämdhet.

Den klassiska manin ökar energin långt utöver normal nivå. Många känner sig osedvanligt starka och vitala. Aktiviteten och tempot drivs upp. Man griper sig an en mängd projekt, driver dem ofta hårt och med intensiv beslutsamhet, känner sig inspirerad, engagerad och upplever en stegrad självkänsla. Idéerna flödar. Tankeförloppet är snabbt. Personer i omgivningen får ofta svårt att hänga med. De reagerar inte bara på intensiteten, utan också på den bristande självkritiken i alla initiativ. De ser det orealistiska och oresonliga i projekten, och det riskabla i dem. Men de märker också att det är svårt att påverka det som sker. Den som är manisk brukar bemöta invändningar med ilska och vredesutbrott.

I kontakten med andra är han eller hon ofta påträngande på ett sätt som andra upplever som obehagligt. Under en manisk period kan man tycka att man mår mycket bra. Man kan känna sig ”hög”, uppleva ett enastående flyt i det man företar sig och känna sig kraftigt stimulerad av det man gör.

Man är entusiastisk, tycker sig lyckas med allt och att allt är möjligt. För personer som inte känner en kan ens beteende först uppfattas som smittande. De kan charmas och fascineras, åtminstone innan symtombilden hunnit bli mer extrem. Men nära bekanta uppfattar oftast stämningsläget som abnormt och som en del av ett både riskabelt och konfliktpräglat beteende. Också den som är manisk kan uppleva sitt förhöjda stämningsläge som obehagligt, som en ökad nervositet.

Långtifrån alla upplever någon förhöjd sinnesstämning under sina manier. Tvärtom kan olika negativa känslor dominera, t.ex. oro, otillfredsställelse och otålighet.

Många som är maniska hänger sig åt en rad storslagna projekt. Man känner en entusiasm för projekten som ofta är ihållande och kritiklös. Man försöker dra med sig andra i sina långtgående planer och man upplever att man entusiasmerar andra. Man kan ta en mängd kontakter i sina försök att förverkliga projekten och kan ringa upp folk också på olämpliga tider.

En del kontaktar företag och myndigheter under sina manier och gör det genom att försöka nå ledande chefer och andra med hög position. Man har ingen känsla av de egna begränsningarna. Normala hämningar, genansreaktioner och tvivel utlöses inte. Om saker inte går som man tänkt, tror man gärna att det är andra som står i vägen för en. Hos många präglas manin mest av irritabilitet och mindre av positiva känslor.

Lynnighet, otålighet och aggressivitet är vanligt. En känsla av att vara jäktad och stressad upplevs som obehaglig. Många blir arroganta, högljudda och börjar gräla utan synbar anledning. Förhöjd självkänsla eller grandiositet (överdriven tro på egna kunskaper och färdigheter, och egen betydelse och makt) Under en mani är sömnbehovet ofta påtagligt minskat.

Många beskriver hur de har svårt att varva ned på kvällarna och hur de efter bara någon timmes sömn kan vakna fyllda av energi. ”Jag går igång direkt”. Trots den minskade sömnen känns ingen trötthet. En del upplever det som både fantastiskt och positivt att de inte behöver sova så mycket som andra. De har ofta svårt att märka några negativa konsekvenser. Andra upplever sömnbristen som ett uppenbart problem och märker tydligt att den förvärrar koncentrationssvårigheterna. Många märker också att den minskade sömnen kan förstärka övriga maniska symtom. Talet blir ofta forcerat, snabbt, intensivt och präglat av otålighet. Personer i omgivningen får ofta svårt att hänga med.

Det är vanligt att den som är manisk försöker dominera och övertyga andra. Man har svårt att lyssna, vill ta över i sällskap på ett sätt som gör det svårt för andra att få något sagt. Pratsamheten och oförmågan att vara tyst kan bli mycket tröttande för omgivningen. De kan finna att det är svårt eller omöjligt att avbryta. Talet är ofta påfallande snabbt och associationsrikt. Den som är manisk kan själv ha en känsla av att tankarna rusar fram av sig själva. Många säger att tankarna ”poppar upp” och att tre eller fyra tankar kan komma samtidigt. Den som är manisk brukar ha en tendens att ta många nya kontakter, börjar gärna prata med främlingar, inleder samtal med vem som helst på allmänna platser, bjuder ut människor på restaurang o.s.v. Telefonsamtalen blir många.

Den som är manisk rör sig ofta mycket snabbt, som om det alltid är bråttom, talar med livliga gester, och verkar oförmögen att koppla av, ger ett intryck av outtröttlighet. Aktivitetsnivån brukar vara högt uppdriven, präglad av rastlöshet och planlöshet. Man har svårt att sitta stilla och hetsar mellan olika aktiviteter. Ger sig in i lustbetonade aktiviteter som tenderar att leda till obehagliga konsekvenser (t.ex. köpgalenskap, omdömeslösa investeringsplaner, sexuella felsteg) Många som är maniska söker sig till situationer som kan ge spänning och stimulans. Dit hör sällskapsliv, köporgier, ekonomisk överdådighet, spel om pengar, sexuella äventyrligheter och den stimulans som kan nås med alkohol och andra droger.

Den som blivit manisk kan uppfattas som berusad eller påtänd. Det finns uppenbara likheter mellan många berusningstillstånd och maniska symtom, t.ex. ökad pratsamhet, osammanhängande tal, minskade sociala spärrar, högljuddhet och aggressivitet. Det är också välbekant att missbruksperioder ofta följs av nedstämdhet. Mot den bakgrunden är det inte överraskande att missbruk kan utlösa en bipolär sjukdom hos den som har en sårbarhet för det. Missbruk kan också förvärra det bipolära förloppet och öka pendlingarna i stämningsläget.

Oförmågan att förutse negativa konsekvenser gör beteendet riskfyllt. Många ger sig in i ett dyrbart sällskapsliv, ordnar påkostade fester, gör restaurangbesök och krogronder. De söker sig då ofta till händelsernas centrum, vill bjuda andra och spenderar flott och onaturligt storslaget. En överdådig generositet är inte ovanlig. De kan ge gåvor som ter sig oöverlagda och onormala. Spel om pengar förekommer. Insatserna kan vara höga och spelskulderna stora.

Många känner sig också mycket stimulerade av att ta fysiska risker och vill ge sig in i situationer som andra undviker av rädsla. Den som är manisk kan under sina ”normala” perioder uppskattas för att vara ärlig, hänsynsfull, generös och omtänksam, men kan under sina maniska perioder stöta bort andra med sin arrogans och oförmåga att lyssna. Kamratrelationer sargas. Bekanta drar sig tillbaka. De tycker ofta att situationen blivit alltför pressande och att de inte orkar med liknande händelser i framtiden. De separationer som sedan äger rum, sker mer eller mindre öppet. De sociala nätverk som funnits kan rivas sönder mycket snabbt av de konflikter och sociala klavertramp som är en del av manin.

Till den nedsatta funktionsförmågan hör olika riskbeteenden. Ett sådant är farlighet i trafiken. Den som är manisk kör ofta fort, ryckigt och impulsivt med mängder av omdömeslösa chanstagningar, är ofta irriterad på medtrafikanterna och tycker sig felaktigt ha full kontroll över körningen.

Maniskt präglade perioder kan ha olika svårighetsgrad. Mycket svåra perioder brukar kräva sjukhusvård med stöd av Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård (LPT). Lindrigare former är inte lika destruktiva, men ska inte bagatelliseras, vilket ofta sker.

Det är sant att symtomen kan vara så lindriga att man t.o.m. kan se en förhöjd prestationsförmåga och ökad kreativitet. Därför har man också dragit en skiljelinje mellan ”hypomana” episoder (perioder som inte leder till någon mer påtaglig funktionsnedsättning) och maniska episoder (perioder som påtagligt försämrar den sociala funktionen). Men det får inte leda till att man slarvigt betecknar lindriga men klart maniska perioder som ”hypomana”.

Mycket lindriga maniska perioder, s.k. hypomana perioder, är naturligtvis mindre allvarliga i sina konsekvenser än maniska perioder. Ekonomisk äventyrlighet och omdömeslöshet i kontakten med andra kan visserligen förekomma, men den ökade intensiteten i beteendet är inte lika extrem som vid mani, och andra kan uppleva den som stimulerande och medryckande.

Många finner också olika skäl till att undvika medicinering.