Depression

bipolar-sjukdom-900px

Vissa av oss har ärvt en ökad känslighet för depressioner. Svåra händelser och stress kan vara orsaker som utlöser en depression. Den kan komma smygande under några månader men den kan också komma snabbt. Orsaken till en depression varierar men det finns visa tydliga tecken som är viktiga att notera. Det finns flera typer av depressionsliknande tillstånd. Den unipolära depressionen, som är vanligare bland kvinnor, är en depression när man inte växlar i stämningsläget, man är utan manier. Den bipolära depressionen identifieras lättast i samband med insjuknande med skov av hypomani eller mani. Den bipolära depressionen är mycket allvarlig och den ökar risken till självmordstankar och fullbordade självmord.

Depressionen är den mest vanliga orsaken till att man besöker primärvården för hjälp. Oftast så glömmer personalen att fråga om du varit upprymd, överaktiv eller andra frågor som kan häröra till en hypomani. Jag tror även att du själv har svårt att se sambandet första gången du får en bipolär depression. Oftast ser en anhörig sambandet.

Här är de vanligaste symtomen på en depression:

Depressioner kännetecknas som regel av oföretagsamhet, nedsatt energi, sänkt självkänsla, pessimism, nedstämdhet, oförmåga att känna glädje, lust och intresse, och ökad stresskänslighet. Under en sammanhängande tvåveckorsperiod ska minst fem av följande symtom finnas och orsaka ett påtagligt lidande eller försämrad funktionsförmåga.

Nedstämdhet, irritabilitet: De flesta som är deprimerade beskriver sig som nedstämda och brukar också berätta om känslor av hopplöshet och meningslöshet. En del känner sig emellertid varken ledsna eller sorgsna, men upplever en plågsam oförmåga att känna glädje. Denna svårighet att glädja sig är ett av de viktigaste symtomen vid depression. Normala glädjeämnen fungerar inte längre. ”Livsglädjen är borta”. Många har en känsla av tomhet och beskriver en total oförmåga att känna. Många tycker att de har blivit mer sårbara och känsliga.

De har lättare att ta illa vid sig, är mer irritabla och har svårt att hantera också mycket små motgångar. De tycker ofta att de förlorat förmågan att visa tålamod, och får lätt vredesutbrott. Vid milda depressioner är det ofta inte nedstämdheten som dominerar, utan irritabiliteten och stresskänsligheten.

Svårigheter att känna intresse och tillfredsställelse: Den som är deprimerad har en nedsatt förmåga att bli stimulerad av positiva händelser. Det som tidigare upplevts som intresseväckande, engagerande och stimulerande förlorar sin mening. Förmågan att känna tillfredsställelse i olika aktiviteter är som borta. Som regel får man inte längre samma känslomässiga utbyte av musik. Den sexuella lusten är ofta nedsatt eller helt borta. Det är svårt att finna nöje i umgängesliv. TV-programmen ter sig meningslösa. Man blir tillbakadragen och en del upplever en plågsam likgiltighet och leda.

Förändrad aptit: Aptiten påverkas ofta. Förändringen kan gå i två riktningar. Oftast försämras den. Maten smakar inte längre. Man måste tvinga sig att äta. En del går ned i vikt. Andra upplever ett ökat matsug, beskriver ett ”tröstätande” och tenderar att gå upp i vikt då de är deprimerade. Många får ett kraftigt sug efter choklad och sötsaker.

Sömnsvårigheter eller ökad sömn: Sömnsvårigheter är vanliga. En del har svårt att somna. Många sover ytligare än vanligt, vaknar lätt och kan inte somna om. Besvär av tidigt uppvaknande är ofta typiskt. Man somnar kanske utan svårigheter, men vaknar sedan på småtimmarna och kan inte somna om. Morgontimmarna blir plågsamma, präglade av kval och ångest. Man talar om ”vargtimmar”. En del reagerar på motsatt sätt. De känner sig tunga i kroppen, ligger mycket, och sover betydligt mer än normalt, ofta mer än 12 timmar per dygn. Många säger att de ”går i ide”. Ökad sömn är mycket vanligt vid bipolära depressioner.

Orörlighet eller rastlöshet: Många som är deprimerade visar en märkbart minskad rörlighet. De har svårt att ta initiativ och blir ofta sittande apatiska. De ter sig dröjande och långsamma. Rastlöshet förekommer hos en del. De har svårt att koppla av, har svårt att sitta stilla, går av och an, vrider händerna och plockar. En sådan överaktivitet kan ibland bero på att en del lindrigt maniska symtom förekommer samtidigt med depressionssymtomen.

Trötthet, nedsatt energi: Den som är deprimerad upplever ofta en speciell form av trötthet. Det är som om förmågan att få fram energi försvunnit. Det som tidigare gjorts automatiskt utan någon ansträngning kräver nu stor möda. ”Allt tar emot.” Man måste tvinga sig för att komma igång. En del säger att de är ”handlingsförlamade”. Detta drag är ofta särskilt uttalat vid bipolära depressioner.

Känsla av värdelöshet, skuldkänslor: Självanklagelser och skuldkänslor är vanliga. Tankarna kretsar ofta kring föreställningen att man är värdelös. Man duger ingenting till och har alltid varit en bluff. Minnen kring tidigare händelser får en negativ innebörd och tas som bekräftelser på självanklagelserna. Bagatellartade misstag förstoras och ältas på ett tvångsmässigt sätt. De negativa tankarna ter sig automatiska. Också omvärlden tolkas ofta i mörka färger. Man känner sig lätt illa omtyckt och kanske motarbetad.

Koncentrationssvårigheter, obeslutsamhet: Tankeverksamheten brukar kännas trög. Det är svårt att minnas och förmågan att koncentrera sig är nedsatt. Många har mycket svårt att bestämma sig, också då det gäller småsaker. Varje beslut ter sig obehagligt. Både förmågan att tänka och vilja tycks hämmade.

Ängslan och oro för småsaker: Den som är deprimerad bekymrar sig ofta. Ältar och grubblar. Farhågor odlas. Fantasier om framtida misslyckanden, olyckor eller sjukdomar är vanliga. Självförtroendet är sänkt och en del plågas av kraftig osäkerhet i kontakten med andra.

Nervositet och kroppsliga symtom: Nervositet med kroppsliga symtom som muskelspänning, svårigheter att slappna av och värk förekommer ofta. Besvär av yrsel, hjärtklappning, svettningar och magbesvär är också vanliga. Ibland har symtomen vid egentlig depression en s.k. ”melankolisk dygnsrytm”. Besvären är då genomgående svårast under morgnarna och förmiddagarna, för att sedan successivt minska och vara minst uttalade under kvällarna.

Tankar på döden: Tankar om döden är vanliga under en depression. Man tänker mer än vanligt kring döden som sådan. Många säger sig att det skulle vara bättre att vara död. Ungefär 80 % av dem som är deprimerade har självmordstankar.

Med rätt medicinering kan du bli helt bra från dina depressioner.