Förebyggande av sjukdom

behandling-900px

Kunskapen att förebygga nya bipolära skov är viktig och kan också vara livsavgörande. Det gäller att känna av och lära sig de signaler som påverkar vårt beteende och därmed triggar en depression eller mani. Våra anhöriga ser oftast tidigt om vårt stämningsläge ändras och då är det viktigt att vi lyssnar. Men många som har en bipolär sjukdom är ensamstående. Sjukdomen har ofta skapat brutna relationer och gjort bekantskapskretsen ordentligt uttunnad. Kvar finns bara ett svagt och bräckligt socialt nätverk.

Om man varken har nära släktingar eller någon förtrogen vän att tillgå, kanske det ändå finns någon person som kan hjälpa en att upptäcka tidiga symtom. Det kan vara en arbetsledare eller någon som yrkesmässigt ska vara ett stöd för en, t.ex. ett boendestöd eller en kontaktperson. Samtidigt är det viktigt att minnas att den andre personen bara är en resurs som man använder sig av. Ytterst är det man själv som måste lära sig att reagera på tidiga varningssignaler och veta vad man ska göra för att snabbt bromsa en fortsatt utveckling. Men den hjälp man kan få av människor i ens omgivning är så viktig att man inte ska avstå från den. Finner man för tillfället inte någon lämplig person, så kan möjligheterna mycket väl dyka upp senare.

Vid bipolär sjukdom befinner man sig i ungefär samma situation som den som har diabetes eller astma. Man måste utveckla vardagliga rutiner som minskar risken för nya sjukdomsperioder. Man måste känna igen situationer som kan utlösa sjukdomssymtom och veta vad man ska göra under liknande omständigheter framöver. Och om sjukdomssymtom börjat ge sig tillkänna ska man veta hur man ska agera för att motverka symtomens tendens att accelerera.

För att analysera den egna sjukdomen är det lämpligt att först kartlägga dess förlopp. Om man har en översiktlig bild av hur ens sjukdom utvecklats sedan den först gav sig till känna, blir det lättare att analysera olika detaljer. Med hjälp av den kunskapen kan man därefter utveckla rutiner för att få bättre kontroll över sjukdomen.

En del händelser brukar utlösa starka känslor hos de flesta människor. Hos den som har en bipolär sjukdom kan den reaktionen dra igång en depression eller en mani. Särskilt ofta sker det vid de första sjukdomsperioderna. Därefter tenderar perioderna att utlösas också under mer vardagliga förhållanden, som ju alltid rymmer stress i någon form. Vad som kan fungera som utlösande faktorer varierar från person till person och det är därför värt att undersöka om det finns ett mönster som är karakteristiskt för en själv, och som man kan ta fasta på då man vill utveckla nya sätt att möta liknande situationer i framtiden.

Vanligt är att manier utlöses av situationer som gör de flesta människor mer aktiva. Det kan vara nya arbetsuppgifter som ter sig spännande och utmanande, andra engagerande uppdrag, fester, tävlingar, utlandsresor och förälskelser. Den aktivering som sådana händelser kan föra med sig i form av entusiasm, fokusering, känsla av ökad energi och anspänning, kan utlösa en mani hos den som har en bipolär sjukdom.

På motsvarande sätt kan depressioner, hos den som är sårbar för det, utlösas av händelser som kan få de flesta att reagera med hämning, tillbakadragenhet och en känsla av otillräcklighet, besvikelse, tomhet eller sorg. Grusade förhoppningar, en långvarig upplevelse av att inte räcka till, nederlag, separationer, kritik från andra eller andras avvisande hållning kan uppenbarligen utlösa depressioner, men också manier.

En annan mekanism som kan bidra till att sjukdomsperioder utlöses är påverkan på sömnen. Ett rubbat sömnmönster som kan bero på olika former av stress, ändrade arbetstider eller sena kvällar i samband med fester, kan utlösa manier. Många patienter kan dessutom beskriva att de kan glida ned i depression om de stannar kvar i sängen en helg och sover på förmiddagarna.

För att kunna agera tidigt och effektivt mot nya sjukdomssymtom, måste man lära sig att se vad det är för skillnad mellan de första tecknen på en annalkande period och ens normala sinnesväxlingar. Sjukdomstecknen kan utmärkas av att de är intensivare och av att de har en mer ihållande karaktär än de normala humörsvängningarna. De kan också ha vissa drag som aldrig präglar ens normala stämningsläge. Det är under symtomfria perioder som man har lättast att kartlägga de första symtomen på en ny sjukdomsperiod. Under tider då man fungerar dåligt är det betydligt svårare att ha den distans till symtomen som behövs.

Efter varje ny period bör man dessutom analysera varför man inte snabbare upptäckte vad som var på gång. Sjukdomsinsikten kan vara ett problem. Att den nästan alltid sviktar vid en fullt utvecklad mani betyder inte att det skulle vara omöjligt att upptäcka de tidiga symtomen vid mani. Undersökningar visar att de flesta kan märka dem. Många har lättare att se att en mani är på gång än att märka de tidigaste symtomen på en depression.

Men svårigheterna är påtagliga och det lönar sig att försöka öka färdigheterna. Man bör därför arbeta med symtomlistor.

SYMTOMLISTOR

Att göra symtomlistor är att kartlägga de första tecknen på en begynnande mani eller depression. Sådana listor kan bli ett ovärderligt redskap i försöken att få kontroll över sjukdomen. Det är därför lönt att sätta av ordentligt med tid för att arbeta fram sådana listor. Man gör lämpligen tre listor – en för mani, en för depression och en för de normala personlighetsdragen.

TA HJÄLP AV ANHÖRIGA

Anhöriga och nära vänner är ofta de första som märker att en manisk period håller på att utvecklas. De kanske känner igen den ökade pratsamheten, intensiteten, den ökade energin och bristen på eftertanke. Ofta är det också de som först ser en begynnande depression. De kan märka att rösten är mer dämpad, blicken annorlunda och leendena färre. De behöver inte vara de första som upptäcker tidiga symtom, men det de märker är ofta sådant som den drabbade inte märker själv. Den som håller på att utveckla sjukdomssymtom kan kanske märka sådant som känslor av entusiasm eller olust, medan de anhöriga märker ett förändrat beteende. Att involvera dem som står en nära i försöken att upptäcka tidiga symtom är därför ofta mycket värdefullt.