Cecilia Asp – Med mitt liv i mina händer, att leva med bipolär sjukdom (2012)

“Varje gång depressionerna och ångesten bet sig fast så hårt att jag inte ville leva längre fanns Patrick också kvar, ibland i timmar, så att han var försäkrad om att jag kunde lägga mig och sova utan demoner. Återigen hasade jag mig ifrån datorn. Vad Patrick inte visste den här gången var att jag kröp på knäna och lade mig på hallgolvet i fosterställning. Tårarna kom inte lika intensivt. Hårisarna, det vill säga mina katter Selma och Foppa, kom nyfiket fram och undrade vad matte gjorde. Nosade, gosade och spann. Jag blev varm inombords av deras villkorslösa kärlek. Jag vet inte om de gick eller var kvar när jag slutligen somnade utmattad på det skitiga hallgolvet…”

Så skriver Cecilia Asp i sin självbiografi som handlar om hennes kamp mot bipolär sjukdom. Cecilia Asp gick in i en djup depression mitt i sitt liv. En evighetskarusell pågick i sjukdomens självmordstankar, ångest, depression och manier som började. Hon insjuknade som 30-åring och fick sin diagnos ett några år senare. Hela hennes liv förändrades totalt och Cecilia blev tvungen att helt förändra sitt sätt att leva.

Med Cecilia Asps bok “Med mitt liv i mina händer – att leva med bipolär sjukdom” för Cecilia vår förståelse för bipolär sjukdom till en ny nivå. Hennes detaljerade beskrivningar om vad känslan innebär att vara psykisk sjuk är främmande för många. Smärta, läkarbesök, terapi.
Med boken “Med mitt liv i mina händer – att leva med bipolär sjukdom” vill Cecilia Asp berätta att den här boken handlar inte bara om henne, att den handlar om att belysa ett stort folkhälsoproblem. Hon tycker att det verkar finnas en kollektiv skam över att vara psykisk sjuk. Kunskapen är inte tillräckligt etablerad även om det gått framåt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*